Suicid, att ta sitt eget liv, är den vanligaste yttre orsaken till att människor dör i Sverige. Det kan liknas vid ett psykologiskt olycksfall, där individen hanmat i en situation som just då framstår som omöjlig att förändra. Förutom förlust av människoliv leder detta till omfattande psykiskt lidande och försämrad hälsa hos anhöriga och andra berörda
En människa som överväger självmord pratar ofta om detta med närstående i någon form. Det kan uttryckas i direkta ord men även indirekt genom att prata om andras självmord eller om hopplöshet och uppgivenhet. En människa som säger sig umgås med självmordstankar och som tänker ta sitt liv ska alltid tas på största allvar. Den som uppfattar en sådan signal ska alltid ingripa. Steget mellan tankar, planer och handling är olika långt för olika individer. De flesta tvekar in i det sista och är mottagliga för hjälp av olika slag
Flera situationer, en del helt vanliga, kan göra en person mottaglig för depressivitet och självmordstankar. Detta kan tillsammans med andra problem utlösa en självmordshandling. Riskfaktorer kan vara tidigare självmordsförsök, somatisk, psykisk sjukdom eller samsjuklighet, beroendesjukdom, separationer och kränkningar, förlust eller hot om förlust, smärtsyndrom, skam, känsla av att ha misslyckats och erfarenhet av krig. Att befinna sig i åldersgrupperna 16-29 år och 65-84 är i sig också en riskfaktor
Väsentligt vid bemötande av självmordsnära personer är en hållning präglad av respektfull och "rak" öppenhet och en förmåga att uthålligt förmedla hopp till den som själv kanske mest känner stor hopplöshet. Även anhöriga och närstående behöver ofta hjälp och stöd i den mycket svåra situation det innebär att leva nära en självmordsnära person. Det är viktigt att fråga rakt ut om en person har självmordstankar för sådana frågor ökar inte risken för självmord, utan kan vara till hjälp för att våga uttrycka sina tankar
Som medmänniska kan man tänka att även en liten insats gör stor skillnad. Det är alltid bättre att göra någonting än att inte agera alls. Ett samtal kan räcka långt för den som mår dåligt. Att prata om självmord är inte farligt, utan kan tvärtom ge ett skydd för livet. Våra kärnverksamheter har lokala rutiner för att möta upp brukares/klienters/patienters/elevers och respektive personalgrupps eventuella behov av stöd.
Låt svaren och berättelsen ta tid, Det kan hända att du får höra något som gör dig rädd eller uprör, men låt personen föra samtalet. Var sparsam med att ge råd och försök helst inte lösa problemet. Lyssna istället utan att ha fördomar och försök att förstå varför hen känner som hen gör. Om personen pratar om självmordstankar, försök tänka att en uttalad tanke är bättre än en outtalad. Det tyder på att förtroende finns mellan er och att personen vill ha hjälp
Det är en svår situation att befinna sig i. Den som har drabbats av denna svåra förlust måste leva vidare i ett kaos av grubblerier och känslor av sorg. Samtidigt pågår livet utanför och allt förväntas fungera som vanligt. Det är normalt att få kroppsliga och själsliga reaktioner i samband med sorg. Det kan vara till hjälp att tala om sina tankar och känslor med en utomstående, professionell person eller någon som delar samma erfarenhet